Honestly

Eftersom ingen läser här och jag måste se mina tankar om den senaste Harry Potter-filmen officiellt meddelade i någon mån, skall jag skriva om dem här. Som sagt, ingen läser här, men eftersom turen ofta kan vara ironisk på det sättet, skulle säkert någon som inte sett filmen och inte ville ha slutet avslöjat för sig snubbla över den här sidan bara för att en massa smaskiga detaljer står här. Så, SPOILERS FÖLJER! Om du inte har sett Harry Potter and the Order of the Phoenix ska du inte läsa här, om du tycker det är viktigt och så vidare.

Jag älskade filmen! Den var hur bra som helst! Inte så bra som jag förväntat mig, men ändå helt klart den bästa hittills. Helt fantastisk. Visst, om man jämför med boken kan det aldrig bli perfekt, men jag har slutat tänka på filmerna som delar i en helhet, faktiskt. Böckerna har ju alla lett fram till ett slags klimax, men sådana slags avslöjningar och förklaringar får ju inte plats i filmerna.

Och den här filmen är bäst, eftersom det finns två scener där Fred och George är dubbelt så långa som Harry. Två stycken! Jag älskar det, det är så jäkla komiskt. Bara detta skulle i och för sig ge filmen förstapris (hittills, något säger mig att HBP kommer slå den i nästa anledning), men när den dessutom är smockad med underbar SEXUELL SPÄNNING, ok, underbar och osäker förälskelse mellan Ron och Hermione, blir resultatet helt fantastiskt och helt underbart och man vill bara tjuta högt.

Så, jag är jätteuppjagad över detta. Så underbart!

Det enda jag kommer ihåg just nu är:

Några replikskiften från boken är med nästan ordagrant, och de innebär att Ron försöker övertala Hermione att hjälpa honom med läxan. Hon går med på det och då säger han "du är den underbaraste person jag nånsin mött och om jag någonsin är otrevlig mot dig igen ..." och hon svarar "...vet jag att allt är som vanligt igen". Eller något sådant trevligt.

Fanns några dåliga saker, dock. Men vad fan, det bra uppväger det dåliga. Till exempel, när de firar jul i högkvarteren/högkvarteret tittar de på varandra helt sött och ler och sånt. JAG ÄLSKAR RON OCH HERMIONE! Fan, vad löjlig jag är. Palla bry sig.

Fast bäst är ändå när de går ut i skogen för att se den söte lille jätten Graup! Och den väldigt tydligt datoranimerade jätten lyfter upp Hermione och Ron försöker rädda henne genom att slå ner jätten eller något med en träpinne. Slutar med att han blir ivägsparkad och Hermione övertalar Graup att sätta ner honom. Allt är lugnt och Graup ger henne en fin gåva, och Ron bara "You stay away from her!" Hahaha, I love Ron.

Äh, fanns säkert mycket mer nice. Fast det får man väl titta igenom med luskam när filmen kommer ut i en butik nära mig. Bästa filmen någonsin!

Luna Lovegood var perfekt. Och jag älskade Luna och Neville i Mysterieavdelningen. Jepp, jag är lite överromantisk när det gäller Harry Potter, särskilt som kärlek på det sättet inte precis är huvudsaken i serien.

Jag måste dock säga att jag är besviken på själva historien i filmen. Mest för att Dumbledore är så värdelös. Upplösningen var hjärtslitande. Men boken innehåller så mycket samtal och känslor, och nästan inget av det återgavs i filmen. Mest för att Dumbledore är så värdelös. Måste sluta älta det.

Ron var inte så jävla jobbig han har varit i trean och fyran. Han var inte ett dugg elak och det fanns massor av anledningar att tycka om honom. Tack gode Gud! Och som sagt, bra med återblicken till första filmen med tvillingarna som stod bredvid Harry, dubbelt så långa som honom.

Kan knappt bärga mig för att få se sjätte filmen!