Don't stop inspiring me

Längesedan man skrev något djupt och meningsfullt i den här bloggen.

Snart är det jul. Palla julklappar egentligen.

Tror jag ska gå och köpa skitmycket godis och sitta och klaga på att jag är tjock.

Always something

Egentligen ska jag vilja gå till skolan. Det ville jag för både två och tre år sedan. Idag. Haha. Sjuk i hela huvudet.

Som om liksom!!!!!!!!!!!!!!!!!!

So desperately

Ok, egentligen.

Vetefan. Vill bara skriva något typ "buhuuu jag hatar skolan" eller något. Imorgon måste jag ha lektioner med ettorna eftersom ja, jag lämnade inte in KONTRAKTET i tid. Det blir ju roligt. Mina föräldrar blev fett sura när jag klagade på det, de bara "du måste satsa på skolan!!!" bara ok!!! Jag kommer ju säkert få mycket bättre betyg för att jag går på lektioner jag redan gått på och som jag har tagit anteckningar på och gjort prov på och fått godkänt på. Mm, bra svenska.

Bra att jag whinar som en liten sexåring också. Men vad ska man annars göra? Har fan inget smart och fyndigt och intresseväckande att skriva. Mindre och mindre av den varan blir det ju!

Ok, godnatt eller vad fan.

Save my soul tonight

Det är 22 juni. Redan. Vad ska man säga? Känns som att sommarlovet snart är slut.

Det är väl allt jag har att säga. De senaste dagarna har jag tittat på Scrubs, Heroes (pinigt eller) och Sabrina Tonårshäxan, samt läst den jävla Per Nilsson-boken jag lånade på bibblan. Den var ganska bra, men nu sitter jag hela tiden och tänker på hur jordens resurser långsamt töms och hur hela skiten är över inom hundra år.

Spelar Röj hela tiden. Fokuserar inte på att ha snabbast tid (2 sek på den här datorn), utan på att ha så hög "Andel vunna" som möjligt. Och typ slå "flest vunna i rad", som bara är 46 gånger just nu. Spelar inte amatör- eller storröjaren nu överhuvudtaget. Dumt, kanske.

Jag saknar ett år sedan. Då lyssnade jag på Regina Spektor. Nu har jag typ ingen musik. Bull läge.

Nu ska jag nog sätta mig och vet inte. Typ fundera på om jag ska PUBLICERA inlägget om hur mycket jag hatar huvudpersoner. Men tror inte det.

We were seventeen again together

17 sidor skit.

Men min huvudperson har utvecklats. Hon är inte jag längre. För hon tackade nej till en bit mat! Helt frivilligt! För att den såg lite skabbig ut. Helt sjuk i huvudet är hon, men jag kan tyvärr inte ändra på det för det skulle gå mot hennes personlighet.

Jag kom på den här berättelsen för ett år sedan. Den är skit. Orkar fan inte fortsätta på den längre. Dialogerna är så dåligt fula att de blir cp i huvudet. Plus att prologen är så konstig. Och de dissar varandra på så konstiga sätt typ "nä du kan inte tro blint på något för du ser alltid ut såhär" och sedan spärrar han upp ögonen precis som huvudpersonen alltid gör. Det är så dåligt. Buhu. I och för sig är huvudpersonen en jobbig jävel som alltid spärrar upp ögonen när hon är arg och hon är alltid arg, men vad fan är det för slags diss?

Så orka. Dessutom är alltid huvudpersoner jobbiga, eller hur? De är alltid så jävla ointressanta. I alla fall i Grey's Anatomy. Speciellt i Grey's Anatomy. Fyfan. Hatar Meredith.

Even if you break my heart

Idag spelade jag Lunka på, Björnen sover, Blinka lilla stjärna och Yellow Submarine. Fansen jublade och det gick liksom en rysning genom hela folkmassan när jag slog an det sista pampiga ackordet i Björnen sover. I mitt huvud. Sedan vaknade jag och såg att fettet fortfarande hänger från min oexisterande hals.

Ska vi skriva ett krasst inlägg om verkligheten eller? Måla ut det så trist och likgiltigt som det går. Allt är grått. Ett daskigt grått dis av trivialiteter. Solen skiner och gräset är grönt, men här får vi bara en regnbåge av äckligt silade färger. Inga prismor, inga reflexer. Allt är ensidigt.

Okidoki, jag var tvungen. Imorgon är det sista skoldagen med skolarbete. Jag måste alltså avsluta min naturkunskapsuppsats om stjärnors livsstadier. Men det är lugnt, jag har hela natten på mig *cooling*.

Förra sommaren var allt nice. Det regnade typ 24/7 och jag satt härinne vid min mysiga dator och gjorde hemsidor och grejer. Ahh, mysigt. Spela TS2, SimCity... Harry Potter. Varför förknippar jag alltid mysighet med datorspel? Det är fan patetiskt. Patetiskt liv. Just det, jag tittade på Scrubs också. Scrubs. Jag tröttnar aldrig på Scrubs. Den här sommaren ska jag nog bara äta glass 24/7. Sedan ska jag klaga på att jag är fet.

Just det, jag har bestämt mig för att jag är 178 cm. Kan lika gärna överdriva en massa när allting visar olika längder. 178 cm är en bra längd. Jag är mycket hellre 178 än 176 eller 177.

Was all I ever wanted

Jag ska inte fylla sjutton.

Det märks verkligen att vårhelvetet är här. ÅHH NATUREN FÅR LIV IGEN, LUFTIG GRÖNSKA PRYDER DEN VÅRBLÅA SKYN, SOLSKENET SILAS GENOM TRÄDKRONORNA NER PÅ DET KLOROFYLLSTINNA GRÄSET. Vi vaknar till liv igen, kisar i den bländande dagern. Ler och sträcker ut armarna mot smilien i himlen.

Så LJUVLIGT det låter.

Grilloset flyter över staketet.

D-vitamin.

Så poetiskt. Ok, inte speciellt.

Hoppas det börjar snöa nu.

Jag kan inte skriva såhär fint och distanserat längre. Kan inte sväva ut i långa rader om ett enda litet ord. Ett ytligt ämne är bara ett ytligt ämne. Det blir ett enda ord. Går liksom inte att skriva ett ordrikt inlägg om någon obestämd tanke. Blir ju bara "nu försöker jag vara svensk ung författare" nuförtiden.

Börja nu

Vi har naturkunskapslektion om vår världsbilds utveckling. Det talas lite hånfullt om kyrkans förnekelse av Kopernikus teorier om att planeterna kretsar runt solen och folks vägran att godta den heliocentriska världsbilden (solen i centrum). Eftersom människan är Guds avbild och människan lever på jorden måste jorden vara centrum i skapelsen, det var kyrkans argument och därför gillade de den geocentriska världsbilden (jorden i centrum). Gud, vad okunniga och traditionsbundna och småsinniga (?) de var!

Men man kan ju inte bara säga så. Om någon år 2008 skulle hävda att de tittat ut i rymden med ett teleskop och sett gud, skulle ju folk bara vifta bort det. Vi tror vi har så rätt och vi är så säkra på vår syn på livet och universum att vi tror vi är förmer. De var så himla dumma för femhundra år sedan när de inte ville acceptera obestridbara fakta!

Vi vill dock inte acceptera den globala uppvärmningen. Folk säger att vi kommer att skratta åt det om femtio år, roas av vår oro. Men vi gör ingenting för att visa att vi förstår att det är sant, och vi gör ingenting åt det. Vi varnas ständigt av forskare, men vi är inte så pigga på att omfamna dessa idéer och göra något för att rädda jorden.

Kanske skrattar vi om femhundra år (om vi lever då) åt vår dumhet, att vi inte insåg vårt eget bästa i tid. Men det är alltid lätt att vara efterklok. Ännu lättare att vara självgod.

Fastlåsta och överdrivna

Varför är det alltid så, att ju längre en TV-serie håller på, desto mindre flexibla och mer överdrivna blir karaktärerna? (varför skriver man sådana där fula meningar)

Egentligen menar jag: kolla på House till exempel. Börjar som en otrevlig jävel, helt enkelt. Fast ganska kul. Och han har lite förmåga till empati och sånt. Wilson har något att hämta ur deras vänskap. Sedan får man en förklaring till hans jävla beteende.

Men redan i säsong 1 börjar alla tävla om vem som är trasigast, mest "damaged". Säsong 2 är bara jobbig. Och i säsong 3 börjar det spåra ur. House jävlas med alla så mycket som möjligt, Cameron som dras till alla det är synd om börjar bli väldigt ensidig och Wilson har noll procent att hämta från sin vänskap med House. Trots detta fortsätter allt på som vanligt. Jävla serie.

Och Grey's Anatomy. Man anar ju från början att Meredith är psyko i huvudet, men vad fan. Palla. Nu börjar hon bli lite väl dum i huvudet.

Bra analyser, jag vet. Hejdå. Ööööööööööööh, orka.

Dagens mammut: Addison i Grey's Anatomy. Ja, påhittade nissar kan vara dagens mammut. Hon var den enda bra karaktären i showen och nu är hon borta, fyfan.

One more casualty

Fyfan, vad jag är trött. Kommer att falla ihop av trötthet. Och influensan har nog hunnit ifatt mig nu. Jagat mig hela förra veckan, och trots att jag var hemma har den vunnit. Tror jag. Det går inte så bra. Är i skolan nu. Hur fan orkar någon?

Vill hem nu.