Andra gången min absoluta favorit inte går vidare. I Melodifestivalen alltså. Vem är det som har dålig smak? Jag eller svenska folket? Eftersom jag är viktigast för mig utgår jag från att det är svenska folket som har dålig smak.
Alltså, först Svante Thuresson och sedan Magnus Carlsson. Hur ska dessa tragedier sluta? Kommer alla Melodifestivalkvällar hädanefter sluta i hjärtskärande gråt? För jag är så besviken på detta. Svante Thuresson är bäst. Magnus Carlsson också. De kanske är passé.
Men så kan man ju vända på det. Vad vore Melodifestivalen utan löpsedlar som skriker "FEL LÅT VANN!" och besvikna ansikten? Vad skulle man glädjas åt i så fall? Det är den bittra besvikelsen som gör Melodifestivalen till en såpass folkkär tävling. Visserligen är det vi tittare som avgör hur det ska gå, men ibland blir man besviken. Gick det alltid bra för ens favoriter skulle det nog vara ganska... TRADIGT.
Den första deltävlingen var ju bara fett tråkig egentligen. De som var mest tippade gick vidare, och den låt man gillade mest gick vidare. Supppppppppppertråkigt vad fan. Har jag inte tänkt på, faktiskt.
Charmen är egentligen bakslagen och ibland de små hoppen av lycka. Yes yes yes Tommy Nilsson gick till final.
Dagens mammut: Magnus Carlsson, eftersom han aldrig ger upp (peppar, peppar tänk om han ger upp efter den här gången)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar