Kom på en lösning

Den riktiga formen av konst är inte alls skriften.

Skriften kan vem som helst lära sig. Du kan lära dig att skriva när du är femtio år gammal. Begåvning är inte till någon nytta. Bara du kan sätta ihop några ord till meningar är du kapabel att författa en bok. Om du lagt ned tillräckligt mycket tid och möda kan den bli publicerad.

Och sen har vi alla andra konstformer. Att rada upp dem vore att sudda ut stjärnglansen (för att få en fin mening utan substans). Begåvning. Du måste öva varje dag. Sedan du var ett litet sött barn med valpfett och hängande kinder. Börjar du spela piano när du är femtio är chansen liten att du kan försörja dig på pianospelandet. Och så vidare, und so weiter.

Men ändå envisas alla idioter med att upphöja sin underbara konst (skriften) till blänkande moln. Men om jag slår på en xylofon på måfå kan det inte kallas konst. Och prosaisk betyder banal och tråkig. Vem som helst kan skriva. Ord som aldrig förr mött varandra bryter nya vägar. Broar över dunkla djup.

Jag är inte bitter och min lillasyster har inte spelat piano på flera månader.

Hennes skalor ljuder skönt i öronen. Mitt stycke gnisslar tänder.